Att skriva seriemanus

Sedan 2007 har jag vid olika tillfällen medverkat som manusförfattare på uppdrag av den klassiska barnserietidningen Bamse. Jag är stolt och hedrad över uppdragen, som jag fick efter att ha tagit kontakt och skickat in synopsis med några egna manusidéer.

Det är en rolig utmaning att tänka i serieform, där bilder i följd samverkar med orden för att bygga upp dramaturgin. Sekventiellt berättande är en konstart och en teknik som jag har stor respekt för och vill lära mig mer om.

Jag har ett hjärta som klappar för historier och historiernas uppbyggnad och flyt, samt för barn och hur de upplever världen i stort och smått. När man skriver manus behöver man inte kunna teckna själv, bara ha förståelse för vad tecknaren behöver veta, och därmed kunna beskriva rutorna kort och på ett sätt som ger tecknaren såväl klarhet som eget utrymme. Dessutom skriver jag vad det ska stå i pratbubblorna och i eventuella andra informationsrutor.

Jag vill att mina historier ska vara små, spännande äventyr och samtidigt säga något om livet. På samma sätt som Rune Andréasson lyckades med. Olof Siverbo och Mårten Melin hör också till mina favoriter när det gäller Bamsehistorier.

Här är framsidan till en tidning där jag har fått utarbeta manus till huvudserien efter idé av Joakim Gunnarsson. Joakim Gunnarsson arbetar på Bamseredaktionen och hans alltid lika välskrivna texter syns bland annat i samlingsutgåvor som böckerna Bamsebiblioteket eller på hans egen blogg. 

När det gäller Bamse är det också en mycket rolig och nyttig erfarenhet att arbeta med en egen redaktör, eftersom jag i flera andra sammanhang är den som styr och ställer i andras texter.

Den egna idé jag är mest nöjd med hittills som serie är ”Lille Skutts nya cykel”, publicerad i Bamse nummer 5 2007. Här följer två sidor ur den, tecknade av Lars Bällsten utifrån mitt manus. (Klicka för större bild.)

Kommentera gärna